Älgjakten alltså. Kvoten är fylld för alla stora älgar inom vårt område så nu är det endast kalvjakt som gäller.

I söndags sköts den sista stora älgen och det var en tjur. På torsdag så blir det styckning.

Nu har vi alltså skjutit våra 8 älgar som vi blivit tilldelade. Inte en endaste kalv har vi dock skjutit vilket är mycket ovanligt. Inte heller våra närmaste jaktlag omkring har fått skjuta så många kalvar. Vart har dom tagit vägen? Har det fötts mindre iår eller har rovdjuren tagit dom? Eller är dom helt enkelt smarta och håller sig undan? Vem vet?

Det finns här några omkring, det vet jag. Förra måndagen så stod det en ko med 2 kalvar bara 200 m från huset. Maja bara skakade av iver när hon sprang ut för att skälla bort dom.Kaxig som hon är så sprang hon så hon var drygt 100 meter ifrån dom. Fast det hade nog räckt med att dom fnyst eller vänt om och gått några meter mot henne så hade hon nog sprungit i ilfart hem och in igen. ;)

Åkte upp förra fredagen till Borgafjäll och ställde upp husvagnen för vintern. Niclas specialanordning visade vara perfekt och "dockningen" mot förgården gick ju superlätt nu. Allt var klart och tätat på knappt en timme. =)

Mamma och pappa följde med oss och våra vänner som fått en plats bakom oss var också med och ställde i ordning sin husvagn.

Hade tänkt att vi skulle passa på att plocka lite svamp men det gick inte så bra. Det var inte något svampväder direkt. Det bara stormade hela tiden och emellanåt så kom det lite regn, fast visst lyste solen också till ibland.

Ibland trodde jag att hela förgården med mamma och pappa skulle lätta och flyga iväg som det skakade till i ekipaget ibland på natten. Tur att man inte var uppe på kalfjället kan jag säga...

Första dagen så sprang jag och mamma upp till skogen direkt men kom ifrån varandra efter en liten stund. Mamma sa till mig att vi skulle gå över en större bäck och leta på andra sidan och jag sa till henne att vi går längre in i skogen. Så där gick vi åt varsitt håll utan att någon hade hört vad den andra sa. Efter stund så började vi fundera vart den andre tog vägen så vi började tjoa och ropa men ingen svarade eller syntes till. Jag gick upp och ner för skogen efter bäcken men ingen mamma fann jag? Mamma gjorde likadant men hon på andra sidan. Fjällbäcken som rann mellan oss var ganska stor och ström vilket skapade ett sådant brus att vi inte hörde varandra. Lagomt irriterad gick vi båda tillbaka till vår ursprungsplats för att kolla och då fann vi varandra. Snacka om vad tokigt det kan bli. =)

Lördagen så åkte vi till världens ände, ja i allafall tills vägen tog slut. Vi började bestiga ett berg i hopp om att finna kantareller i drivor =). OJ, vad backarna sög i benen. Brant och halt var det och inte en j**la svamp i sikte. Dock hittade jag en ganska nyklämd björnskit vilket gjorde att vi vände tillbaka ner igen. Vill gärna inte träffa fru/herr björn i skogen. Nej, ingen svamp den dagen heller. Söndagen så skulle vi åka hem igen men innan dess så åkte vi till ett ställe som vi ville visa innan vi skulle hem. Och där helt plötsligt så fann vi dom, kantarellerna alltså! Inga mängder men lite grann i allafall, både gula och trattisar. Så där började vi springa runt i skogen, pappa och Niclas som följt med satt otåligt i bilen tills vi fyllt våra hinkar. =)

Så lite svamp blev det i allafall om än väldigt lite. Nu väntar vi bara på att snön ska komma så blir det ännu roligare att åka upp. =)

Tycker att man inte gör något annat än att jobba. Det har blivit en hel del förändringar på jobbet som skapat mycket jobb. Personalindragning, schemaförändringar, övertider m.m

Själv så har jag hamnat i värsta trötthetsperioden. Jag är bara trött och slut hela tiden.

Men det lossnar väl snart och vi ska väl komma i fas på jobbet snart igen......