Har inte kunnat sova något alls inatt. Försökte ett bra tag men efter ett otaligt många vändningar och kast i sängen insåg jag att det var lika bra att stiga upp och låta Niclas få sova ordentligt utan att jag håller han vaken. Har suttit i soffan sedan jag klev upp vid 02.30 och sedan resten av natten, kollat på nätet, tänkt och funderat. Varit orolig och ledsen.  Huvudet spränger och jag mår bara illa. Har sjukskrivit mig för jag orkar bara inte...........

Igår var som sagt veterinären hos oss och tittade på Wilka. Han ansåg att hon var ordentligt halt och hade sådana smärtor och att "skadorna" var så stora att det var inte riktigt säkert att hon skulle bli återställd och att kostnaden skulle då bli så stora för en sådan gammal häst att avlivning vore det bäst humana. Så nu blir det så! Imorgon kommer nödslakten och jag kommer att vara där. Jag kommer att leda ut henne! Känner sådan ångest inför detta men vill samtidigt.

Förstår inte hur detta kan komma så snabbt? Tankarna leker och jag försöker intala mig själv att detta är verkligen det bästa för henne. Har tyvärr inte övertalat mig själv ännu utan slits med tankarna att detta är ett misstag. Vill att det ska vara ett misstag, en mardröm som jag vaknar ur helt enkelt. Men ...........

Så kommer man till mitt stora problem, min häst Linken blir nu ensam! Dock han har en liten minischettis (Newton) i stallet men dom står i separata hagar och står inte heller i samma del i stallet.

Under de dagar som nu Wilka varit inne så han han högst kunnat vara ute i 1 tim drygt innan han sprang genom stängslet av oro för att Wilka inte var ute med honom.

Detta blir 2:a kompisen han mister inom ett halvår. Stackaren!!!

Så olycklig han kommer att bli! Jag lider verkligen med honom.

Min älskade häst kommer bli så ledsen av att mista henne. En av hans närmsta vänner försvinner igen, och jag vet inte vad jag ska göra för att hjälpa honom!