Du dystra höst

Å du dystra höst, varför kommer du?
Är det för att ge naturen med all sitt blomster en vila?
Är det för vi regnet ska minnas,
Vi mins minsann denna blöta pina...

Du är så kall,
Så kall att frosten kan tinas, tinas bort från våra gårdar och hus.
Vad är du för onödigt mellan ting; för kall för sommar, för varm för vinter…

Å, du dystre höst, blir det ensamt?
Blir du sårad av hur folk klagar, blir du lessen av hur folk skyller på dig,
Hur tål du att bli mentalt misshandlad,
Men varför, varför är du så, så dyster?

Du tar sommarns alla färger och leder oss in i vintern
Du är vår förvarning,
Du är en vägledare genom mörkrets tid.

Å du dystra höst, förlåt mig…

Förlåt mina unika förutsättningar jag haft emot dig,

Å du dystra höst, låt mig gott göra detta, låt mig döpa om dig…

Å du dystra höst, låt mig ge dig ett nytt kännetecken,

Å du vackra höst, låt mig berätta om dina stark färgade löv som sakta seglar ned genom luften som brinnande snöflingor…
Å du varma höst, låt mig påminna folk om alla dina varma färger…
Å du lugna höst, låt mig tala om dina underliga vindar och ditt unika regn…
Om dina mörka nätter,
Om dina mulna mystiska dagar,

Å du underbara höst, låt mig dig minnas, jag bjuder dig tillbaka.

Å du underbara höst, du är saknad…

Löven faller om hösten

När älvskogsdimman kryper fram
över myrens våtmark
bland gran och tall
susar höstvindar farligt bland löven

Vind och dans blir en lustig lek
för gamla löv
som trötta hänger
på sin trogne följeslagares kropp

Mörker tränger genom trädets sav
bladet törstar
bladet hungrar
utan sol den hjälplös är

"Träd jag vill ej längre hänga,
här och dänga
på okänd gren
finns det något mer jag inte ser?"

"Jag saknar solens varma strålar
och inget mot mig ler
här, ingen mig ser
ooo, jag önskar jag var någon annanstans"

Är inte detta väldigt grymt att säga
till sin ende vän
som troget stått
stöttat, närt och hållit vännen sin kvar

När ej vänskap är nog, vad gör man
jo trädet släppte
lät lövet gå
ty sin bäste vän han bara ville väl

Och därför faller löven om hösten
ty en vän letade
efter någon
som redan stod bredvid honom

Blindhet är ingen gåva
men ändå den bor
hos oss alla

Vilket oväder som svepte förbi här igår kväll. Det blixtrade nästan hela tiden och åskan gick så allt porslin i vitrinskåpet skakade. Blixten slog nog ned här brevid för nästan all gatbelysning slogs ut. Det var alldeles svart hos många grannar. Till och med katten som älskar att ligga i fönstret kröp ned i sängen brevid oss. Mäktigt är det men lite otrevligt ändå.